The Handmaid´s tale av Margaret ATWOOD

Eftersom jag insåg att ett råmanus jag har liggande i min digitala skrivbordslåda faktiskt är en dystopi (lärde mig ordet ganska nyss, betyder negativ samhällsvision, motsatsen till utopi), så bestämde jag mig för att återigen ge mig i kast med dystopier. Karin Boyes Kallocain är väl mest känd i Sverige, liksom George Orwells 1984. En annan jag minns väl är Aldous Huxleys Brave New World, som jag läste som tonåring och skrämdes av.

Någon rekommenderade Margaret Atwoods The Handmaids Tale (Tjänarinnans Berättelse, Norstedts, 2004).
Så jag läste och skrämdes. För det är verkligen ett riktigt skrämmande berättelse, som så ofta med dystopier.
Atwoods berättargrepp är lysande. Hennes huvudperson lever i framtid, där USA är en diktatur, eller en kristen fundamentalistisk teokrati. Inte för att jag som kristen kan se mycket av min egen tro i den tro som gestaltas, men det är intressant ändå. Atwood har liksom plockat ut de ruttna russinen ur Bibeln och gjort en religion av det. Egentligen är det mer en gammaltestamentlig fundamentalistisk religion än en kristen. Jesus nämns inte en enda gång i romanen, bara som kraftuttryck. Men det var en parantes.
Den fiktiva diktaturen har också tydliga paralleller till nutida verkliga diktaturer, tex Iran.
Och självklart vill Atwood förmedla ett budskap, all fundamentalism är farlig, vilken grund den än har, och ett bra sätt att visa det är givetvis att ta det extrema ur fundamentalism och skriva en berättelse om det.

I denna inte alltför avlägsna framtid har mycket gått fel, miljömässigt eller genom krig, det är inte så tydligt vad det är som har hänt. Men "förbrytare" som inte avrättas skeppas till "kolonierna" svårt strålskadade områden.Republiken Gileads största problem är sjunkande nativitet, men i det nya patriarkaliska samhället kan inte problemet ligga hos männen, utan kvinnorna, säger man.

Huvudpersonen, kallad Offred, är sk. tjänarinna. Utvalda fruktsamma kvinnor (hon har en dotter som tagits ifrån henne) som ska alstra barn genom att ligga med ofruktsamma hustrurs män. Och då bara män ur den nya härskarklassen. Samlaget sker genom en absurd "ritual" där mannens fru ska vara närvarande och ha Offred mellan sina ben. Förödmjukande för alla parter.
Offreds föregångare i hushållet dit hon kommenderats, har "misslyckats", men ingen talar om att det kanske är mannen som är ofruktsam.
Hustruns lösning på problemet skulle få Offred hängd, om hon upptäcks.

Så långt handlingen, jag ska inte leverera mer spoilers.

Det här var första romanen jag läste av Margaret Atwood, men den verkligen mersmak. Jag är väldigt sugen på att läsa mer.